Jag sitter här ensam i min säng, nyheterna i bakgrunden och datorn i mitt knä. Kombon är på bio med sina kollegor. Alltså, visst är det en skön känsla att jobba på ett jobb med underbara kollegor. Jag tycker så mycket om mina kollegor. Att kunna ta en after work, att skratta tillsammans eller rådfråga. Jag är så otroligt glad över att jag haft tur med mina för det gör jobbet mycket enklare.

 

Jag har tänkt på en annan sak, när det kommer till killar. Jag är 26 år och börjar känna press (livet var mycket enklare vid 25) över att hitta min kärlek. Hur svårt ska det vara?

Det finns olika typer av personer när det kommer till kärlek. Den första typen är tjejen eller killen som konstant är tillsammans med någon, blir sådär superförälskad direkt och om det över förmodan skulle ta slut så hittar personen sin andra kärlek kort därefter. Den andra typen är personen som ständigt letar efter sin kärlek, dejtar flera olika personer men att det aldrig klaffar. Andra typen vill så gärna, kanske för mycket? Den tredje typen är personen som inte alls letar efter sin kärlek och sedan "puff" där var min kärlek. 

Det finns såklart fler typer, men jag funderar på vilken typ jag är. Jag är definitivt inte typ 1 men någonstans mellan typ 2 och 3. För att återkoppla till min ålder så börjar jag känna att det borde vara dags för mig att hitta min kärlek men att jag också känner att det kommer när det kommer. 

 

Puss 

Carzanlover